Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö: Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sex garfvares skull måste folket fortfarande köpa
dåligt läder för dåligt pris. Detta sätt kallades
skyddssättet, emedan därigenom det enskilda intresset
skyddades på allmän bekostnad. Ansvaringen ansåg sig
emellertid böra passa på att söka en länschefsplats,
låtsade stor förtrytelse och afgick; erhöll platsen
samt tillika kerubimerorden, hvilken endast brukades
som belöning åt store män.
Men det sorgligaste af allt var, att kretinismen
småningom blef medfödd likasom de kroppsliga
svagheterna. Kreti-nerna, hvilka kallade sig
intelligenskotteriet (af intelligere, inse), emedan
de icke insågo sin kretinism (lucus af non lucere),
hade småningom så urartat, att de förlorat medvetandet
om sin hjärnuppmjukning och tvärtom ansågo sig vara de
visaste i samhället. Som de hade krigsmakten till sitt
förfogande, råkade samhällstillståndet i det närmaste
likna ett dårhus, där patienterna gjort uppror och
inspärrat sina läkare och väktare. Detta gaf anledning
till de allra befängdaste uppträden. Sålunda kunde man
i talkammaren höra på fullt allvar sådana meningar
förfäktas såsom att Atlantica, så hette nu riket,
som endast ägde 50,000 krigsmän, skulle kunna försvara
sig mot Aqvilonia eller hvilket annat rike som helst,
hvilket hade 20 gånger så många krigsmän. En annan
gång förfäktades med framgång den meningen, att
samhället skulle störta ihop, om icke folket ville
betala skatt till vissa komedianter. En annan gång
skulle staten ramla, om icke folket ville ge lön och
professorsplats åt en herre, som trädt upp ett stort
antal bobbor på zinknålar.
Följderna af att år ut år in se kretinismen vårdad,
aflö-nad och eftersökt blefvo småningom, att många
olyckliga önskade delaktighet af kretinismen, emedan
den gaf ära och pengar. Och nu skulle den spridas
genom skolorna, men det gick inte fort, ty folkets
sinnen hängde ännu genom minnet vid det gamla, som
ägt mycket af förnuftighet, om ock det var sämre i
många stycken. Men när alltid och alltjämt de sågo
huru endast det skänkte anseende att man ägde de
mäktiges meningar, måste de mot sin vilja åtminstone
uttala de godkända meningarna om också de icke hyste
dem, och då de slutligen arbetat sig upp till samma
opinion som de öfre, voro dessa tankar redan gamla.
Det blef sålunda en oupphörlig hetsjakt, en evig
slitning och oro i samhället och ett aldrig tröttnande
missnöje. Och när de vanmäktige reste sig i massa
mot de mäktige och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
