Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alltid beundrade »Gubben gick uti hasselskog», då Tekla
bad, att han skulle låta vara med att sjunga, emedan hon
var så trött.
Herr Clement visade just några tydliga tecken till
missbelåtenhet och hade druckit ett särskildt glas med
guldsmeden »för småborgarne som vi», då det ringde på dörren
och in träder grefve von Schlippenbachs kammartjänare.
På grefven och fröken von Schlippenbachs vägnar bad han
att födelsedagen till ära och som en obetydlig souvenir få
öfverlämna denna obetydliga present, hvilken endast skulle
vara en erinran, att fru Clement icke ville glömma dem.
Och midt på matbordet ställde han en silfverbricka med
blommor och frukter, bugade sig och gick.
Nu blef det en ny uppståndelse vid att betrakta
underverket, och sällskapet täflade i att säga namn på
härligheterna. Midt i blomsterkvasten satt en hvit lilja, det förstod
man, och rundt omkring densamma mörkgröna blanka löf
med hvita, välluktande blommor, dem droghandlaren afgjordt
betecknade som orangeblommor. Och däromkring holländska
tulipaner, pingstliljor och syringa. Alltsammans krönande
ett helt litet berg af oranger, mispel, granatäpplen, kvitten,
hvilka senare voro föremål för en lång öfverläggning, tills
byggmästaren kunde ge deras namn, emedan han sett dem
i stendekorationerna på De la Gardieska palatset.
Slutligen upptäcker herr Clement, midt i den hvita liljan,
en diamantring fastbunden med en silkestråd i blomkalkens
botten, och guldsmeden såsom den sakkunnige värderar den
till två hundra dukater.
Nu blef det grefven igen, och nu måste herr Clement
släpas en gång till igenom grefliga palatset, höra om
gallergrindarne med lansarne, vapnet och fackelhallarne, under
det vinskänken klef upp på sin käpphäst.
Ett nytt försök af herr Clement att flyga bort med
ämnet på sångens vingar aflopp lika illa som förra gången,
hvarpå han utgöt smärtan öfver sin förlorade glans såsom
det hittills högsta i sin hustrus ögon, med en rad enskilda
skålar för borgare, småfolk och vanbördingar.
Men Tekla var alldeles för lycklig och för högt uppe i
rymderna att kunna dragas ner; hon sökte i stället lyfta
sin man till sig, och när hon intalat honom hopp om att
kanske få grefven till kund, ansåg han sig såsom redan
införd i huset. Och nu bjöd han själf på grefven, fick i
förbigående en hittills förgäten upplysning om Sandemar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
