Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den utlofvade inbjudningen, och som han ensam af
sällskapet sett det grefliga landtgodset, bestod han på Sandemar
den återstående delen af aftonen, tills sällskapet skildes och
Tekla gick att drömma om det förlorade och återöppnade
paradiset.
* * *
En strålande majmorgon stod grefvens resvagn utanför
porten vid Fiskehamn. Herr Clement hade icke varit fullt
nöjd med sitt lif de sista dagarne, ty hans unga fru hade
spridt oro och buller i huset. Åt henne skulle sys nya
klänningar, och dessemellan sprang hon på besök hos
grefvens på Blasieholmen, och en gång hade fröken Ebba gjort
visit tillbaka, men alldenstund herr Clement icke var hemma
vid tillfället, måste han nöja sig med muntliga redogörelser
för den ära, som vederfarits hans hus. Och däremellan
hade han fått så mycket af grefvens i sina öron till
morgon, middag och kväll, att hans egen lilla person började
skräpa i hans blygsamma hem. Det var därför med en
viss lättnad och ändock icke så liten oro han nu lämnade
sin maka för åtta dagar. Deras lycka hade varat så kort
tid, att han blygdes de ögonblick han trodde sig komma
att njuta af det blifvande lugnet; därför och för att blifva
fri från afskedets smärta tog han ett hastigt afsked, innan
vagnen anlände, och gick ner till Köpmangatan i sin
handelsbod, angelägen dessutom att slippa bli föreställd för
fröken Ebba, som han ansåg sig för ringa att öppna
bekantskap med.
Fru Tekla hade lefvat i ett virrvarr af saliga känslor
och hann därför icke skänka många tankar åt den på sistone
något knarrige mannen. Och nu, när lakejen kom upp
med underrättelse, att kareten stod för porten, lämnade hon
sitt af reserustningarna oordnade hem med en verklig
lättnad. Och när vagnen rullade fram utmed Fiskehamns
strand, där skeppen lågo flaggande i hundraden,
omsväfvade af måsar och tärnor, erfor hon det, som om ännu en
gång ett nytt ljust lif öppnade sig för henne.
De färdades öfver Norrebro, Malmtorget, Blasieholmen för
att öfver Valmundsön komma till Blockhustullen, där
grefvens galär skulle möta för att föra dem till Sandemar. Och
när de slutligen åkt genom de kungliga Djurparkerna och
kommo fram till Blockhuset, där den stora fjärden öppnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
