Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter verkställd omröstning segrade assessor Hjärnes
mening, hvarpå den anklagade skulle hämtas från
fängelset.
I tornet på Riddarholmen bakom Wrangelska palatset
hade Tekla Clement suttit häktad i åtta dagar. God
tid hade hon haft att tänka öfver det vittnesmål hon
afgifvit, och hon trodde sig ha gjort ett ovanligt
starkt intryck på domarne genom den sammanhängande,
ofta prydligt utsmyckade berättelsen om de äfventyr
hon upplefvat. Nu i ensamheten hade hon i minnet ofta
genomgått densamma, väl vetande efter hörsagor af sin
far gevaldigern, att en anklagad framför allt måste
kunna sin första bekännelse till punkt och pricka,
på det att han icke sedan måtte inveckla sig i
motsägelser och bli beslagen med tvetalan.
Och hur hon upprepar sin saga flere gånger om
dagen, kommer den slutligen så lifligt för henne,
som om hon upplefvat den. Ensamheten och bristen på
intryck, dem de nakna fyra väggarne icke kunde fylla,
började framkalla syner, där intet fanns att se, och
hörselvillor, där inga ljud hördes. Hela det förflutna
upplöste sig och försvann, och endast framtiden, den
korta, som med döden skulle sätta ett slut för kvalen,
grafven, som allt skulle utjämna, spökade för henne.
Att hennes hatade fiende redan var fängslad,
betviflade hon icke ett ögonblick, och att hon själf
skulle dömas till döden var hon viss på. Och nu
spelade alla hennes tankar på det ögonblick, då hon
finge föras ut att undergå vatten-profvet.
Denna dags morgon hade väktaren beredt henne på, att
hon skulle ledas upp för domarne, och till den ändan
hade han satt in ett vattubäcken och ett handkläde.
Nu hade hon tvättat sig, redt sitt hår och försökt
att begagna det blanka malmbäckenet som spegel. Hur
hon kammade sig och ordnade med dräkten, som endast
bestod af en kjortel och linnet, då det öfriga
som trasigt och smutsigt af nattvandringen blifvit
henne fråntaget, kom hon att finna sig förvillande
lik häxan på Blasieholmsbron, och ett leende af
tillfredsställelse drog öfver hennes läppar, när
hon betraktade sig i den guldgula spegeln, hvilken
infattade hennes bleka ansikte med det utslagna
håret liksom i en guldgrund, den hon sett på gamla
altartaflor. Och när hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
