- Project Runeberg -  Äfventyr under vandringar i gamla och nya verlden /
95

(1862) [MARC] Author: Heinrich Leopold Stiehler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Räddaren i hafsstormen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Landtfolket buro sedan den skeppsbrutne till en
närbelägen boning, och hunden följde med. Genom trogen
omvårdnad hemtade sig slutligen ynglingen så mycket, att
han kunde berätta det vigtigaste af tilldragelsen; hunden
satte sig vid hans fötter.

„Vi hade — sade han — afseglat från de Azoriska
öarna med en laddning Vestindiska varor och ställde vår
kosa mot kanalen för att lossa dessa i Calais och sedan
föra den öfriga delen af lasten, som äfven utgjordes af
kolonialvaror, synnerligast af rå bomull, till Hamburg. På
höjden af Guernesey träffades vi af stormen, som, huru
mycket vi än höllo oss till venster, oemotståndligt dref
oss emot klipporna. Vår belägenhet var förtviflad;
kaptenen, tvekande om räddning, lät kasta många balar öfver
bord, och manskapet gjorde sin pligt. Tjugutvå menniskor
befunno sig på skeppet; jag sjelf, som är född i
Hamburg, hade tagit min pudel med mig derifrån, och
han var min trogna följeslagare på alla mina resor,
likasom han redan förut varit min reskamrat. Äfven på denna
olyckliga seglats följde han mig, och ända tills skeppet
splittrades i stycken, var han hos mig. En våg störtade
oss i vattnet, men medan jag kämpade med vågorna,
fick jag känning af en tunna midt under mig. I
dödsångesten och med svindlande sinnen höll jag mig fast vid
denna; jag förlorade dock snart medvetandet .... det
öfriga kännen J. När jag vaknade, såg jag mig liggande
på Dünersanden [1]; J stoden omkring mig, och min gamla
Caro låg vid mina fötter.“

Landtfolket berättade nu, huru hunden hade hållit


[1] Düner kallas de af fin sand bestående kullar, som på hafsstranden
bildas genom den af hafvet uppvräkta sanden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:49:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afventyrva/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free