- Project Runeberg -  Äfventyr under vandringar i gamla och nya verlden /
180

(1862) [MARC] Author: Heinrich Leopold Stiehler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvalfiskfångsten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

innehåller blåsyra, och svinet är dock ett djur, som
förmår smälta en mängd olikartade ämnen. Detta gaf äfven
anledning att söka döda hvalen medelst blåsyra.

År 1842 läste man äfven i tidningarna, att ett
Bremer-Kompani utrustade ett skepp, som skulle göra försök
att döda hvalen förmedelst elektromagnetiska batterier.
Man ämnade harpunera och först derefter sätta apparaten
i förbindelse med metalltråden. Att man medelst
elektromagnetism kan nedslå starka oxar är en känd sak, men
huru detta Bremerskepps tillämnade försök, hvilket begaf
sig till Australien, utfallit, har aldrig blifvit oss bekant.

Troligen har hvalen långt förut anländt till sydhafven.
Nu blifver han aldrig anträffad i Nordsjön och 300 mil
från Englands kuster. Vid sådana afstånd är det
naturligt, att hvalfiskfararne sett sig om i Norden efter
stationer, hvarest de i händelse af en rik fångst eller för
nödiga reparationer å sina fartyg kunnat uppehålla sig.
Många nordliga kustorter hafva egentligen att tacka
uteslutande tranen för sin tillvaro, hvilken man icke endast
erhåller af hvalfiskar, utan äfven af skälar; ja, man
begagnar äfven dertill skinnen af den köttätande stora hajen
och af hvalfiskens hufvudfiende, svärdfisken, om man kan
åtkomma några dylika.

En liflig verksamhet begynner alltid ombord, när en
hval en gång blifvit med jernkedjor dragen till
hufvudskeppet. Matroserne springa ned på djuret, sedan de
påtagit sig stöflar med „issporrar“, d. v. s. stöflar beslagna
med hvassa spikar och nubbar, så att de icke halka på
den slemmiga hvalfiskhuden. Det fotstjocka späcket blifver
afhugget och i breda remsor uppdraget på däcket,
hvarefter det jackas tätt i smärre stycken uti fat, som sedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:49:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/afventyrva/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free