Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Om Ägoskilnader, bestämda genom gränsmärken och skriftliga handlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
bälTd i Landslagen voro så obestämda. Nekas kan ej (tellier,
att en väsentlig skilnad förefinnes emellan det fall, ila
jjor-dem låg belt ocb bå|le| omsluten af annans ägor, ocb diet ,
dä jorden låg invid råskilnaden emellan de tvistande
partierna. I förra händelsen var det ej gerna tänkbart, alt en
ur-minnesbesiltuing kunnat äga rum utan alt åtkomsten vmrit
laglig; men i senare fallet var det deremot högst sannoliikl,
att urminncshesittningen ursprungligen tillkommit genom en
olaglig inkräklning öfver rågången inpå grannens mark. IDcn
omtvistade jordens läge innefattade således i thy fall en
jpre-sumtion för olaglig åtkomst, och den urminnesbesiltninigen
en presuiulion för laglig. Frågan blef således, hvilkend|era
af dessa presuintioner skulle anses hafva företrädet? I det
belänkande ’), som deputerade häröfver afgåfvo, skiljdes
e-mellan 2 fall: del ena, då jorden beslod af åker eller äing,
i hvilket fall urininueshäfd enlig| deras åsigt borde äga irum
ocl) det andra, då jorden bestod af öppen mark ocb skog, luvars
besittning, äfven om den vore urminnes, ej borde äga vjtsmrd.
Stjernhjelm, som var en af de deputerade, hyste
(deremot den åsigt, att den pr> sumtioii för olaglig åtkomst, tsnm
läget innebar, borde anses vigtigare, ocb ville derföree ej
tillerkänna giltighet åt uruiinneshesittning å jord, som låg
på gränsen mellan tvistande jordägare, vare sig att jorrden
vore åker och äng eller skog och mark. Alla voro de
således ense derom, att urininneshäfd i nyssnämnda falll ej
kunde äga rinn, då jorden bestod af öppen skog ocb maark,
ocb detta öfverensstämde ock med den grundsats, som, etlter
hvad vi ofvan sett, redan i Landskapslagarne var ultailail.
Det var jordbrukarens urminnes- och oafbrutna hesitlninsg af
sitt i jorden nedlagda arbete, men icke ett blo|t tillfä ll|igt
begagnande af de frukter jorden sjelf framalstrat, som
ansågs kunna tjena såsom bevis oui äganderätt till sje|lfva
grunden.
Alan måste känna ofvannämnda bctänkanden ocb derii
uttalade åsigter för alt kunna rält fatta betydelsen af 13 liiap.
J|}, om Urminneshäfd. Ulan tvifvel äro ock der befintliiga
ordasalt använda just med fästadt afseende ä de skiljaktliga
åsigter oui urminneshäfd, som uttalades är 1(545. Der|före
beter det genast i l:sla §.: Tli c t är urminnes häftl: Ither
man någon fast egendom eller rättighet i så lång tid oqvuald
I) Så väl betänkandet, som Stjernhjelm* reservation finnas
imltag-na och kunna läsas blanil Arneils Anmärkningar till Stadslagen sid.
ftfltt och senast bos Lindblad: Om Prescription, sidd. 110 — 125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
