Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Om Ägoskilnader, bestämda genom gränsmärken och skriftliga handlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ohindrad be sutit, nyttjadt och brukadt hafver,
et<r. 173-4 Års lagstiftare, som i allmänhet äro sä
sparsamma på ön| , hafva visserligen icke på delta ställe utan
annat ändamål än för välljudets skull begagnat tre på
hvarandra följande verber, för att bestämma beskaffenheten af den
besittning, som i förevarande fall borde bevisas. Det är
»5 ’
pntagligt, att de härmed velat åsyfta och beteckna ett sä
beskaffadt begagnande af jord, hvarunder innehafvaren
ensam och med andras uteslutande nedlagt och fortfarande
nedlägger eller använder arbete å jorden. Kommer nu bärtill,
att vår lag ej inskränker bevisningsmedlet, urminneshäfd. till
jord af någon viss belägenhet, så finner man, att 15 Kap.
t §. »IB. var rigtadt mot Stjernhjelms år 1043 yttrade
särskilda mening. Men för alt ännu tydligare påpeka, hvad
sam menades med de tre orden besitta, nyttja och bruka,
och sålunda undanrödja all ovisshet om deras betydelse,
stadgas följande undantag i 5:dje : Ej mA tirminneshäfd gälla
uti öppen skor/ och mark, byar emellan. Härigenom infördes
nu snsoui en allmän regel i lagen den åsigt om
urminnes-häfdens giltighet såsom bevisningsmedel, hvilken alla
deputerade år 1045 uttalade för det särskilda fall, att tvenne
rågrannar tvistade om äganderätten till skng och mark, som
’"n 1,,;’ gränsen dem emellan. Uti detta allmänna undanlag
tör urminneshäfdens giltighet såsom bevisningsmedel göres
dock i sistnämnde §. den inskränkning l:o att, i
öfverensstämmelse ined l:sta §., urininneshäfd gäller om utjord eller
urfjäll belägen i skog eller mark, och den der är omgifven
med rå och rör eller ined gård och vård instängd, samt om
qvarn och qvarnställc eller annat vattenverk, och 2:o alt
urminneshäfd äfven gäller om öar och holmar. Man kan väl,
ej utan skäl, säga, alt öar och holmar icke böra räknas till
öppen skog och mark byar emellan, och att berörde
iu-skränkning i undantaget således rätteligen kunnat förbigås.
Men just den omständighet, alt öar och holmar här
omnämnas visar, jemte sammanhanget i öfrigt, alt lagstiftaren här
med orden öppen skog och mark byar emellan menat mera
an orden bokstafligen betyda. Här inenas nemligen, att
ur-ininneshäfd ej gäller i öppen skog och mark i allmänhet, och
orden öppen skog och mark slällas här i motsats mot sådan
jord, soin på en gäng hesittes, nyttjas och brukas. Orsaken
äter, hvarföre öar och bolmar kunna med urminneshäfd
försvaras torde rätteligen ligga deruti, alt dessa företrädesvis
och hufvudsakligen begagnas till bete för kreatur och att
»kogen å dem är en mindre vigtig product.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
