Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Om Ägoskilnader, bestämda genom gränsmärken och skriftliga handlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
Efter denna korta öfversigt af urminneshäfd, som vi
aan-sett för värt ämne nödig, vilja vi återgå till förbållanddet
nieilan urminnesbäfd och råmärken. Vi hafva således funnnit,
att, enligt nu gällande lag urminneshäfd är, säsom
beviis-ningsniedel för äganderätt, till ett visst slag åf jord, ickee i
någon måtto inskränkt, utan lika giltig och användbar, vaarc
sig alt den omtvistade jorden ligger belt och hållet omsl
luten af annans ägor eller ligger på gränsen, så att den jorrd,
som man vill med urminnesbäfd försvara, bar en del af siiina
gränser gemensam med gränserna till den egendom inom
hwilken den ligger. Men, likasom gränsmärken och alla
skrilift-liga handlingar öfver gränser endast äro, och i allmänhet kuniina
användas såsom, bevis för att styrka gränsens rätta läge, oocb
sakna allt vitsord, då tvist uppstår om äganderätten till dilen
begränsade marken; så är å andra sidan urminneshäfd ett
bbe-risningsmedel, som endast äger giltighet, då fråga är com
äganderätten till jord, vare sig alt jorden är större elliler
mindre, men ingalunda äger något omedelbart sammanhanng
med eller inflytande på gränsernas bestämmande. I)å
svaraanden en gång med urminnesbäfd styrkt sin äganderätt till joord
inom kärandens område, lärer denne ej kunna såsom
moot-bevis åberopa några gamla eller med dom gillade rå och rcör,
vare sig att svaranden är hans granne eller ej, och jordeens
belägenhet inom området må nu vara huru beskaffad soom
helst. Väl kan man i oegentlig mening säga, alt, sedan
»ur-minneshäfd på jord, belägen inom, men invid, grannes
rrå-gång, blifvit behörigen styrkt, gränserna för dennes områnde
härigenom blifva förändrade; men den gamla gänsen bar
bàär-igcnom ej förlorat sin giltighet, och en dylik jord är oocb
måste inför lagen betraktas såsom urfjäll inom grannens
rrågång och blir först efter en gränsreglcring lagd derutoom.
Ty händer det så, att den, som med urminneshäfd styrrkt
sin äganderätt till sådan jord, är delägare inom angränsannde
byn; så blefve i annat fall byns område derigenom utvidgandt,
och vid framlida skifte efter annan grund än innchafveet,
skulle alla grannarne i byn på sådant sätt laga del i
utjoor-den, som likväl rätteligen såsom enskild egendom tillhhör
den delägare i byn, som med urminneshäfd styrkt sin
ägaan-derätt dertill.
Vi hafva ofvan yttrat att samma mål kan pn en gnnng
innehålla ägoskilnads- ocb äganderätts-tvist. Sådant är t. eex.
förhållandet, då, såsom ofta händer, tvist uppstår melldan
Allmänning och en angränsande jordägare om odlad jorrd.
Uppsiglen öfver allmänningarae har nemligen ej varit så noog-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
