Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord till andra upplagan af Artur Hazelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och draga uppmärksamheten ifrån bokens första och bästa
syfte, hvilket sträcker sig vida öfver rättstafningens
område. Då emellertid äfven denna i språkets verld har ett
vigtigt kall att fylla, har jag icke bort undandraga mig
att efter måttet af mina krafter arbeta för hennes utveckling
i en riktning, som jag anser vara den enda rätta. Jag
har så mycket hällre trott mig kunna göra det, som jag
vet, att jag icke ensam kämpar för denna saks fortgång,
utan att samlade krafter härutinnan ömsesidigt stödja
hvarandra.
Rättstafningens högsta grundsats är det vårdade
uttalet. Ju bättre det samma i skriften återspeglas, utan att
tydligheten därigenom lider, dess fullkomligare är skriften.
Det nu herskande skrifbruket, hvilket småningom genom flere
samverkande orsaker kommit att alldeles onödigtvis afvika
från denna rättstafningens högsta lag, bör därföre med
varsamhet återföras till enlighet med den samma, så vidt
sådant utån alt för stora olägenheter låter sig göra.
Men uttalet, äfven det vårdade, är ofta skiftande
och sättet för dess återgifvande i skrift har i åtskilliga fall
fått en häfd, som man svårligen torde kunna rubba.
Därföre kan uttalet, ehuru rättstafningens, högsta grundsats,
icke vara hennes enda, utan hänsyn måste tagas till
härledning och bruk.
I hvilka afseenden bör man under sådana,
förhållanden kunna hoppas framgång för försök att närma skriften
till hennes urbild, talet? Jo, tvifvels utan i sådana fall,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
