Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord till andra upplagan af Artur Hazelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där uttal och härledning båda anvisa samma väg. Där
detta är händelsen, torde man mången gång kunna våga att
bryta med ett rådande bruk eller snarare med ett inrotadt
missbruk.
I enlighet med dessa åsigter har jag upptagit:
ä efter j för ä-ljudet, såsom i stjärna, hjälpa; att jag
behållit e i tjena och i hjel beror på någon tvekan om dessa
ords nu varande uttal samt, hvad det senare angår, på dess
nära frändskap med hel (död, dödens gudinna); —
ä i åtskilliga andra ord för samma ljud; sålunda där,
gärna, gärning, bärg, människa, samt med dem
sammansatta eller af dem härledda ord; —
k för q, såsom i kvinna, kvist o. s. v.
Då dubbelskrifningen af konsonanter måste erkännas
vara i vissa afseenden öfverdrifven och onödig, har jag
för att minska henne användt enkel konsonant framför en
tillkommen böjningsändelse, som börjar med d eller t, såsom
i bygde, bygd, fylde, fyld, knäpte, knäpt, alt, knapt o. s. v.
Där missförstånd kunde uppstå, är den dubbla konsonanten
behållen, såsom i fullt, kallt, visst, till skilnad ifrån fult,
kalt, vist, hvilka annorlunda uttalas. Formen viste af veta
bör ej gifva anledning till förvexling, då det rätta
imperfektet af visa är visade.
Vid det hos oss vanliga, ehuru mycket felaktiga sättet
för ords delning i stafvelser har jag denna gång icke gjort
annan ändring, än att jag till de konsonanter, som ej pläga
skiljas vid af stafning, lagt ng och nk, då deras särskiljande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
