Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Sägner om necken. 1—7, af Arvid August Afzelius - Necken, ur Svenska folkvisor, utgifna af Erik Gustaf Geijer och Arvid August Afzelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det värdt, att du så gladligen slår din harpa? Förr
skall denna torkade rörstaf, som jag håller i min
hand, grönska och blomstra, än du får förlossning.”
Den olycklige bedröfvade harpospelaren kastade då
sin harpa mot vattnet och satt bitterligen gråtande
på floden. Presten vände sin häst och for sin led;
men se, hunnen ett stycke väg märkte han, att rundt
omkring den gamla vandringsstaf, som han höll i
handen, hade gröna skott och blad spruckit ut och de
herligaste blomster däremellan. Då tyktes honom
detta vara en vink ifrån himmelen att annorlunda
predika försoningens tröstliga lära, och han skyndade
till bak^i till den ännu alt jämt klagande flodmannen,
visade honom den grönskande stafven och sade: ”Ser
du, nu grönskar och blomstrar min gamla staf
såsom eil telning i rosengård: så blomstre ock hoppet
i alla skapade väsens hjärta, ty deras förlossare
lefver!” — Häraf tröstad tog necken åter sin harpa,
och glada toner ljödo kring stranden hela den långa
natt.
Arvid August Afzelius.
Necken.
ilS^ecken han kläder af sin stygga sjöahamn:
så kläder han sig till en herreman
med den äran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
