Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- IV. Linnés fosterländska resor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än på sidländta eller der sjöar ligga. Härigenom sker att alla
floder fullare rinna, emedan de alla taga sitt vatten utaf det regn,
som fallit på den högre jorden, och då det här faller mera
genom denna af skaparen så underligen inrättade lag, så cirkulerar
ock vattnet mera och jorden befuktas mera, innan det stannar
i hafvet.
* *
*
Ur Vestgötaresan. Marstrand den 16 juli 1746. Elof kallades
här i Bohusländska skärgården den svartaktige fiskmåsen, som icke
sjelf kan slå ned i sjön att fånga fisk, utan endast är skapad till
röfvare bland fiskmåsarna. Man säg med nöje huru denne kosacken
förföljde de andra fiskmåsarna, så snart de fått någon fisk, och vände
ej igen att förfölja dem förrän fiskmåsen måste spy ut den fisk han
fiskat och redan inpackat. Jag har sett med förundran på en
fiskmåse, som jag flere år haft i akademiträdgården hemtamd, att om
han fått aldrig så litet mat och någon sedermera litet jagat efter
honom, har han då strax utspytt det han bekommit. Denna
egenskapen att lätt vomera har skaparen användt att uppehålla vår
Elofska familj, ty som fiskmåsarna ofta fiska mera än de böra,
så hafva de också väl råd att gifva skatt åt Svartlasse, men
deremot har naturen likväl så lagat, att denne labben ej allt för
mycket får öka sig, hvarför han ock är den raraste af alla
måsarna. Härtill kommer att denne struntjägare icke är mycket
delikat, ty under tiden måste fiskmåsarna, då de ej hafva något
på torget, öppna bakporten och kasta för honom skämd mat,
hvilken han ock håller till godo. Svartlasse är mycket vig, så
att han alltid tager maten i luften, då den kastas åt honom af
måsen. Han är ej heller blyg, ty då fiskarena se honom och ropa
Elof! Elof! samt med utsträckt arm uppvisa för honom en liten
fisk, kommer Elof flygande åt båten och tager lyran, så snart
fisken kastas. Elof håller sig alltid der som mest vankas och
helst vistas han vid fiskelekar, der dagligen bröllop med lek och
dans hållas, hvarför ångermanländingen ej gerna ser att han
skjutes, ty han visar med sitt flygande, hvarest strömmingen
håller sig under vattnet.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 01:50:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ahnflefn/0072.html
