Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Linnés fosterländska resor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ur Vestgötaresan. Dal den 24 juli 1746. Kyrkogården kring
Frendefors kyrka låg nära intill landsvägen och gaf oss anledning
att eftertänka, om man kan eller bör taga myllan utaf kyrkogårdarna
att dermed göda sina åkrar eller kålgårdar. Naturen lär oss, att vi
ej böra uppäta våra fäders eller barns lik, och vet jag icke hvem
härtill skulle hafva nog mage, om det icke vore en inhuman
kannibal. Alla nationer hafva varit angelägna att deras döda
måtte få hvila i sina grifter och att hedersman skulle föras med
heder ned i sina grafvar, att de ej måtte falla rofdjuren till föda.
De förmögnare låta göra sten- och kopparkistor, att deras mull
ej skall utströs. Då gamle läto sätta sig och sin aska i högar,
som svårligen kunde rubbas, och ibland Guds välsignelser räknas
att den rättfärdigas ben, stoft, mull och aska skall få ro i sina
grifter. Deremot blifva missgerningsmän af alla nationer utsatta
för maskar och vargar, att korparna skola uthugga deras ögon,
och de ogudaktigas lekamen hafver Gud utvräkt för hundar och
vilddjur. Då växter och djur förmultna, blifva de till mylla.
Myllan blifver sedermera till föda för de växter, som deruti sått
och rotat sig, så att den största ek och den fulaste nässla äro
af enahanda ting hopsatta, nämligen af de finaste svartmyllans
partiklar, genom naturen eller en lapis philosophorum, som
skaparen satt uti hvart frö, att förbyta och förvandla myllan till sin
egen art. Häraf sker, att då djuren dö bort, förvandlas de till
mylla, myllan till växter, och växterna ätas af djuren, der de
göra djurens delar, så att jorden, som blifvit förvänd i säd, går
sedermera under namn af säd i menniskans kropp. Der
förvandlas den af menniskans natur till kött, ben, nerver etc., och då
menniskan efter döden förruttnar, förfaller naturens kraft och
menniskan varder åter till jord, dädan hon tagen är. När nu
växter komma att så sig i denna mull, växa de frodigt och
förvandla menniskojorden till sin natur, så att den skönaste
jungfrukind kan blifva den fulaste bolmört och den starkaste Starkotters
arm den lösaste nate. Den förra uppätes af en stinkande Cimex
och blifver ett sådant djur. Denne Cimex ätes sedermera af
fåglar och blifver till fågel. Fågeln ätes af menniskan och
blifver en del af henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
