Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi stå här vid den vigtiga frågan om härledningen
såsom en grundsats vid rättstafningen. Ehuru vi i en
annan afdelning af vår undersökning upptaga denna grundsats
till noggrannare skärskådan, må likväl redan vid detta
tillfälle en ledning gifvas för bedömandet af det nämda
inkastets betydelse.
Hvad angår föreställningen, att genom ett ljudenligt
skrifsätt den etymologiska forskningen skulle synnerligen
försvåras, erinra vi först och främst, att ”nyttan och
af-sigten med en ordentlig stafningslära är ej, och bör ej vara,
att tjena forskningen till grund för gissningar 0111 ordens
^amla eller främmande stammar, eller att förvara minnet
af de lärdas upptäckter derom. Det gifves andra vägar
och medel till begge dessa syften, och ett språks förädling,
hvaraf stafningen utgör en ej obetydlig del, har andra och
vigtigare ändamål.” *
Vi tvifla icke, att mången språklärd ej vill uppoffra
den gamla teckningen, men det är då för visso af andra
skäl, än att han af hennes lyten kan hafva någon verklig
nytta. Han bör nämligen alt för väl känna arten af ords
sammandragning och lagarna för ljudens skiftning för att
såsom sin ledstjärna behöfva tecken, som icke motsvara
ljuden, eller stumma bokstäfver, hvilka stå såsom
minnesvårdar af en förgången tids uttal.
Språkforskaren låter sig sålunda icke vilseledas af ett
felande h i tunn, tvinga, hvilka former han nog skall veta
* C. G. af Leopold: Undersökning om grunderna till svenska stafsättet.
Se Svenska Akademiens Handlingar Ifråu Ar 1796. D. 17.
Stockholm 1837. S. 13.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
