Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ståndpunkt i skriffärdighet, som man genom att gå den
enkla och förnuftsenliga vägen finge nästan för intet.*
4.
Mången, utan insigt i de ämnen, som utgöra föremålet
för denna undersökning, föreställer sig, att åsigten om
uttalet såsom rättstafningens högsta lag är en nyhet, för
hvilken intet stort vetenskapligt namn kan åberopas såsom
stöd. Det må ock icke förvåna, att sådana falska
föreställningar äro temligen allmänt rådande, då i våra
rätt-stafningsläror uttalet vanligen får sig ett ytterst
under-ordnadt rum anvisadt, och då man till och med hör en
forskare i svenska språket uttryckligen anhålla, att man
icke må misstänka honom, ”att han skulle anse något så
skiftande och ytligt som uttalet hafva rätt till den minsta (!)
inflytelse på de grundsatser, hvilka språkvetenskapen eger
att uppställa för stafningssättet”.** I sanning! Ser man
sådana frukter på det färska träet, hvad skall man vänta
på det torra?
Det bör likväl ej vara någon, som med denna fråga
allvarligt sysselsatt sig; obekant, att den fonetiska
grundsatsen både i äldre och nyare tider haft insigtsfulle
målsmän, om ock desse stundom mer eller mindre oklart
uppfattat hans betydelse och fordringar.
* K. Knudsen: Om Lydene, Lydtegnene og Retskrivningen i det norske
Sprog. Se Nor, Tidsskrift for Videnskab og Literatur. B. III. H. 2.
Christiania 1844. S. 44.
** Se Tidskrift for Philologi og Ptedagogik. Aarg. 8. Kjöbenhavn 1869.
S. 83.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
