Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara det yppersta. * Gifvet är nämligen, att om man
förklarar det italienska stafningssättet vara det
fullkomligaste i vår tid, och man på samma gång måste medgifva,
att det sammas förträfflighet just beror på tecknens
motsvarighet emot ljuden, altså på stafningssättets egenskap
att vara nästan mönstergiltigt fonetiskt, då borde man i
och med det samma erkänna, att det fonetiska
stafningssättet är det, som bäst uppfyller fordringarna på en
rätt-stafning i egentlig mening.
5.
De slutsatser, till hvilka vi sålunda kommit, äro
hufvud-sakligen följande:
att rättstafningens uppgilt måste vara att möjligast
troget och med möjligast enkla medel återgifva uttalet; ,
att ett gemensamt allmängiltigt uttal finnes, så att ur
denna synpunkt intet väsentligt hinder möter för ett sådant
ändamåls vinnande;
att det ljudenliga stafningssättet icke gör något
ingrepp i språket såsom sådant, utan tvärt om främjar dettas
sanna bästa;
att det, långt ifrån att stå i strid med det historiskt
gifna, utgör en sund utveckling af det samma;
att om det följdriktigt tillämpas, man icke behöfver
frukta för täta ändringar af stafningssättet, men ju mindre
* Rydövist: Anf. st. B. 1. Stockholm 1850. S. XII. — B. 4. S. 220 och
480. (Ljudlag, och skriflag. S. 1,18 och 85.) — Raumer: Anf. st. S. 146.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
