Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känner såsom hvarje 6ärskildt ords äldsta. Nittonde
århundradets svenska talspråk skulle då klädas i en drägt,
äldre än till och med 800-talets runskrift; och redan
skriftspråket i Ulfilas gotiska bibelöfversättning vore för nymodigt
för den nu lefvande tyskan.
Att en återgång af detta slag vore lika dåraktig som
omöjlig, därom kunna tankarna svårligen vara delade. Men,
säger man, om något sådant fullständigt genomförande har
häller aldrig varit tal. Frågan är endast om samma
varsamma tillämpning af denna grundsats, som man tager i
anspråk för den fonetiska.
Nå väl! Då vårt eget så väl som de flesta öfriga
odlade europeiska skriftspråk genomgått flerfaldiga
utvecklingsskeden i enlighet med de ändringar, som talspråket
ifrån tidehvarf till tidehvarf varit underkastadt, så frågas:
till hvilken länk i denna utvecklingskedja skola vi gå till
baka? Hvar skola vi utstaka gränsen för den etymologiska
• grundsatsens tillämpning?
Skulle man må hända i allo återföra en viss äldre, ej
alt för aflägsen tids stafningssätt? Ett bemödande i denna
riktning innebure ett antagande, att detta äldre skede i
stafningssättets utveckling verkligen tillfredsstälde anspråken
på ett etymologiskt riktigt skrifsätt, men ett sådant skede
kan ej uppvisas, ty icke i någon tid har grundsatsen så
strängt blifvit följd, att icke i många fall ordens ursprung
lätteligen kunnat tydligare angifvas.
Om altså icke någon viss bestämd tid kan utgöra
skiljegränsen, tyckes det, som borde man söka att i hvarje
särskildt fall gå så långt till baka omständigheterna möj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
