Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och att ena gången rättskrifningen säges uteslutande bero
på att skrifningen uttiycker det stadgade uttalet} samt att
ordning och likställighet förefinnas i valet af tecken, under
det att en annan gång den stora rättheten i all stafning
ligger i aktning för det stadgade bruket
Samma oklarhet röjer sig i akademiens språklära,
utgifven år 1836. ”Allmänt började erkännas”, heter det
i förordet, ”att ljudet bör vara grund för stafningen, och
att följaktligen hvarken flera eller färre bokstäfver böra
synas i ordens teckning än de, som tydligen höras i deras
uttal. Förtjensten af denna regels yrkande” o. s. v. Men
detta Oaktadt säger hon på ett annat ställe, att genom
uppskofvet med arbetets utgifvande ”den fordel vunnits,
att Akademien i vissa frågor kunnat afvakta brukets
närmande till öfverensstämmelse”; och längre fram uppställer
hon såsom rättstafningens grunder i första rummet
staf-byggnaden, i det andra härledningen och i det tredje
ordskillnaden. *
Märkas bör slutligen ock, att Almqvist, som i sin
allmänt kända rättstafningslära i det hela tillämpat
akademiens föreskrifter och erhållit hennes vitsord att hafva
stödt sitt arbete på riktiga grunder, i företalet till den
nämda läroboken yttrar följande ord: ”Alltsom språket
sjelf organiskt utväxer, måste också dess bokstafvering
följa med den öfriga utvecklingen. Ser man således
tillbaka t. ex. på Svenskan, så skall man ej under någon tid
finna hvarken språket eller dess beteckningssätt med bok-
* Svensk språklära utgifven af Svenska Akademien. Stockholm 1886.
S. XXIX, 15 o. f., samt företalet (sid. 1).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>