- Project Runeberg -  Om svensk rättstafning / 1. Om rättstafningens grunder. Med särskildt afseende på svenska språket /
129

(1870-1871) [MARC] Author: Artur Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vid försöket att låta skriften återspegla uttalet erinre
man si?, att detta ändamål bör vinnas genom så enkla
medel som möjligt. Vigten af denna föreskrift må
framhållas särskildt med afseende på användningen af dubbla
medljudstecken.

Mången föreställer sig nämligen, att det ljudenliga
stafningssättet kräfver ett hopande af sådana för att,
såsom det på konstspråket heter, utmärka ”dubbla
konsonantljud”, och att altså exempelvis formerna värr st, ällskass,
ällskatt och dylika vore mönstergiltigt fonetiska. Detta är
emellertid ingalunda förhållandet, ty de här anförda dubbla
tecknen stå i uppenbar strid emot det ljudtrogna
stafningssättets fordran, att intet ljud får utmärkas genom mer än
ett tecken. En fysiologisk undersökning af sättet för
ljudens frambringande lägger otvetydigt ,i dagen, att till
exempel i fall, kall, tall höras alldeles lika många ljud som
i fal, kaU tal; skiluaden ligger däri, att i de förra är
a-Ijudet kort och Z-ljudet jämförelsevis långt, i de senare åter
a-ljudet långt och Z-ljudet kort. Man har emellertid af
forno hos oss och många andra folk användt dubbla
medljudstecken för att utmärka medljudets långa uttalstid,
men detta medel är i sig själft långt ifrån riktigt och har
gifvit anledning till det beklagliga missförhållandet, att man
ännu i senare hälften af nittonde århundradet icke blott i
våra vanliga rättstafningsläror, utan i framstående
vetenskapliga arbeten far lä<a så besynnerliga påståenden, som
exempelvis att slutljudet i hos stundom höres såsom ”dubbelt
konsonantljud”, d. v. s. såsom tvänne «-ljud, då en hvar
lätt borde kunna öfvertyga sig, att huru långt ^-ljudet här

Om svensk rättstaf ning. 1. . < > 9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:51:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahosr/1/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free