Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äo utdrages, den för munnen egendomliga ställningen vid
detta ljuds frambringande ingen enda gång rubbas för att
åstadkomma ett nytt a-ljud. Det är emellertid af flere skäl
högst sannolikt, att’ vi ännu i långliga tider måste använda
detta medel för uttryckande af ett medljuds längre
uttals-tid, men just därföre att mediet såsom sådant är oriktigt*
bör man så mycket snarare vara på sin vakt emot dess
öfverflödiga användning.
Vid denna korta antydan om vår åsigt i detta vigtiga.
ämne må vi för tillfallet låta bero, då vi hoppas att snart
åter till det samma få återkomma.
Vi hafva sagt, att vi i allo hylla den fonetiska
grundsatsen: vi vilja, att hvarje ljud alltid skall utmärkas genom
ett och samma tecken, samt att hvarje tecken alltid skali
utmärka ett och samma ljud, äfvensom att öfriga fordringar,
hvilka nämda grundsats innebär, i möjligaste måtto ses till
godo.
Men vi vilja äfven tillämpa denna vår åsigt. Vi anse,
att det icke är nog med att uppställa henne såsom en
vacker skylt, som missleder andre och må hända äfven oss
själfve, utan att man allvarligt bör söka att, där sådant
finnes vara möjligt, visa sin tro med sina gärningar. Vi
hålla före, att då man ställer sig på denna ståndpunkt —
”den ungdomsfrisk a”, såsom man med skäl kallat honom*
— man icke klenmodigt må vika vid första tillfälle, då man
kunde löpa fara att genom honom stöta ett bruk eller
mis&bruk för hufvudet.
* Jfr Rydqvist : Anf. st. B. 4. S. 515. (Ljudlag, och skriflag. S.
119.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
