Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bokstafven å fans veterligen i svensk skrift ännu icke
på 1300-talet och är sällspord i handskrifter till och med
ifrån 1400-talet. Använd i 1526 års öfversättning af Nya
testamentet upptogs han äfven i Gustaf Vasas bibel af
1541 och har alt sedan haft svensk medborgarrätt. *
De ord, i hvilka tecknet å i nysvenskan användes för
att uttrycka så kalladt å-ljud, hade i fornsvenskan i detta
teckens ställe i allmänhet a eller stundom aa, och i
forn-isländskan eller fornnorskan i vissa fall a, men oftast d.
Då vi altså skrifva ålder, tvång, vårda, gård, å, gå, rå,
spå, slå, vrå, dråp, gåfva, låta, gås, stål, vån, måne, skref
man i fornsvenskan alder, pvang, varpa, garper, a, ga,
ra, spa, sia, vra, drap, gava, lata, gas, stal, van, mani,
eller stundom gaas, staal, vaan, maane o. s. v.; under det
att isländingen tecknade aldr, var^a, gar^Sr, d, rd, spä,
sid, drdp, lata o. s» v. På de skiftande meningarna, huru
våra fäder i dessa fall uttalat sitt a eller aa, samt
is-ländingarne sitt a, skola vi ej närmare inlåta oss. ** Det
* Mera härom hos Rydqvist: Anf. st. B. 4. S. 35 o. f. I likhet
med Rask anser han det sannolikt, att svenskarne lånat detta tecken
nr danska fornböcker, i hvilka det förekommer under formen ä.
Rask : Anf. st. S. 92 och 166. — Se ock Hermod. Det nordiske
Old-skrift-Selskabs Tidende for 1825 og 1826. Besorget af R. Rask.
K0benhavn 1827. Nr 2. S. 18 o. f.
** Anmärkas må endast, att Grimm och senare Jessen, Lyngby och Rydqvist
antagit, att det fornnorska d från början utmärkt ett långt a, då däremot
Rask ansåg det föreställa av, såsom i det danska havre eller det grekiska,
latinska och italienska au i qura. Munch håller före, att det uttalats olika
i olika trakter: på Island och i, vestra Norge såsom ao, i norra och östra
Norge samt i Sverge såsom å. — Grimm: Anf. st. Th. 1. Ausg. 3. S.
455. — Rydqvist : Anf. st. B. 4. S. 105. /— Ebasmus Ch. Rask :
Anvisning till Isländskan eller Nordiska Fornspråket. Stockholm 1818.
S. 7, 36 o. f. — P. A. Munch og C. R. Ungeb: Det oldnorske
Sprogs eller Norranasprogets Grammatik. Christiania 1847. S. 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
