Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lan rent o och å, samt ärkiännes af åtskilliga lärda Män,
som skrifwit om Swänskan.” *
Alt detta synes styrka den åsigten, att åtminstone
ander desse mäns tid det d-ljud, som i det vårdade talet
förefans exempelvis i son, konung, var ett annat än det,
som hördes i gå, stå o. s. v.
Men å andra sidan saknas icke skäl, som försvaga
dessa intyg. Dels synas de båda ljuden, såsom de af
Aurivillius och andre meddelade exemplen nogsamt vitna,
tidigt hafva blifvit sammanblandade, så att man finner det
vanligen så kallade å-ljudet uppgifvet för ord, i hvilka
man väntat mellanljudet, och tvärt om. Dels hafva ock
åtskillige af våra äldre grammatiske skriftställare nekat
tillvaron af en sådan skilnad.
Redan Vallenius på 1680-talet, hvilken dock behandlar
hit hörande ämnen ytterst knapphändigt, omtalar icke
något dylikt mellanljud. ** Stobaeus anser den omtalade
skilnaden såsom en onödig klyftighet *** och vill enligt sin
åsigt om uttalet teckna sån, såmm, åck eller åkk, åss
o. s. v. Likaså^ skref Laurel stårm, kårt, kåmma, gåsse
* (Hof:) Anmärkn. S. 28. — Jämför ofvan, sid. 47. — Ekholm sökte
i sitt svar med åtskilliga vitnesbörd visa, att i dessa och dylika ord
verkligen höres å-ljud. E(kholm): Krit. ok hist. handl. Sami. 2L
S. 107 o. f.
**–”vthföres och o vndertijden såsom &: e. g. om, Himblom etc.”
G. Wallenius: Project, af Swensk Grammatica. Åbo 1682. S. (3).
*** "Ac praeterea tota hsec observatio inter res otiosee et snpervacaneae
snbtilitatis.” StobjEUS: Anf. st. S. 17.
Om svensk rättstafning. 2. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
