Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Någre af mötets medlemmar hafva emellertid tvekat,
om i en del af dessa och dylika ord mellanljudet rätteligen
anses hafva till nämda å-ljud öfvergått, och enligt deras
mening böra de särskilda ordens uttal ytterligare undergå
en noggrann undersökning. * Denna deras åsigt stöder sig
på den förut af oss framhållna nödvändigheten att med
den yttersta varsamhet behandla hvarje fråga om en
Öfver-gång i ljud, samt att först efter den samvetsgrannaste
pröfning godkänna en ’dylik och såsom en följd däraf
förorda en ändring i teckningssättet. **
Det förslag, hvarom emellertid alle enades, och hvilket
måste blifva en naturlig följd af mötets fonetiska
ståndpunkt, var, att bruket af o såsom tecken för det vanligen
så kallade k-ljudet inskränkes, hvaraf följer, att där
tecknet o utmärker detta å-ljud, och det gamla mellanljudet
afgjordt för det samma gifvit vika, bör man söka utbyta
i
o mot å.
Man ansåg dock, att detta utbyte af o mot å
framför alt bör ske, då o har hvarken fonetisk eller
etymolo-gisk grund. Enligt denna regel bör man teckna
exempelvis:
båld — jfr bål (adj.), som egentligen är samma ord;
fsv. balder.
båll — fsv. haller,
i åns — jfr fn. d%r, ä$an.
slåtter — fn. slåttr, egentligen slagtr.
* Äfven de hos Snndevall förekommande exemplen synas i mer än ett
hänseende ådagalägga nödvändigheten af en förnyad undersökning.
** Jfr Hazelius: Anf. st. S. 102.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
