Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hafva ty värr våra rättstafningslärare i allmänhet icke
gjort sig till godo, * och de hafva därigenom undandragit
åtminstone våra folkskolor ett vigtigt hjälpmedel vid
undervisningen om en rätt användning af o och å för
d-ljud.
Under sådana förhållanden kan frågan om mellanljudets
betydelse enligt vår åsigt icke ännu anses fullt
tillfredsställande löst.
Också voro vid Nordiska rättstafningsmötet meningarna
i ’detta ämne delade.
Mötets fleste svenske medlemmar ansågo emellertid,
att här i enskilda fall en öfvergång till slutet å-ljud egt
rum. Man tyktes i allmänhet böjd att antaga sådant
hafva skett i åtskilliga ord, hvilka nu skrifvas med å,
men fordom tecknats med o och då uttalats med det
nämda mellanljudet, såsom råg, tåg (rep), tåga, låga, båge,
knåda, skåda, påse, bål, tåla och andra, förut rog (fsv.
rugher), tog (rep, fsv. tugh), toga, loge (fsv. loghi och
lughi), boge (fsv. boghi och bughi), knoda, skoda (fsv.
skopa och skupa), pose, bol (fsv. bol och bul), tola (fsv. pola
och pula), svarande mot danskans rug, lue, bue o. s. v.
En böjelse till dylik öfvergång ansåg man sig ock finna i
sådana ord som håg, fågel, odåga, mån, hvilket skrifsätt
möter vid sidan af det äldre hog eller hug, fogel, mon
(fornsvenskans hogher och hugher, fughl, mon och mun).
* Se dock ofvan, sid. 69, andra noten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
