Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då o i många andra europeiska språk utmärker olika
skiftningar af å-ljud, synes man med Sundevall utan all
tvekan böra antaga, att i nämda vexelval o skulle
användas såsom tecken för mellanljudet, hvadan man
altså fortfarande skulle skrifva dof, sofva, ofvan, son,
ordning, hopp, hoppa, lott, om, som, kommet, somna och
på samma sätt hela den öfriga skaran af dylika ord.
Den nya bokstafven tillkomme sålunda det slutna
o-ljudet, som är temligen egendomligt för de skandinaviska
språken.*
Det gäller i sådant fall att öfverenskomma om ett för
det slutna o-ljudet lämpligt nytt tecken. Här må endast
anmärkas, att för detta ändamål blifvit föreslaget o, bildadt
efter grekernes w, men ofvantill slutet. ** I stället för bo,
ko, grop, ropa, bott, grott, tom, fromt komme då att skrifvas
bo, ko, grop, ropa, bott, grott, tom, fromt o. s. v.
Sant är visserligen, att införandet af ett nytt tecken
måste möta stora svårigheter. Förr eller senare måste
* Man märke Sundevalls ord: ”Hos oss är bokstafven o redan till en
del och tyckes vara nära att uteslutande bli tecknet för ett ljud, som
icke finnes i de större, mest bildade folkens språk, hvaremot vi
antaga ett nytt tecjcen (å) för de ljud, som i deras språk betecknas med
o. Detta är i sanning betänkligt och synes oss icke kunna undvikas
annat än på ett sätt, nämligen att antaga ett nytt tecken för det oss
egna ljudet samt för övrigt bibehålla de båda gamla (o, å) ungefär
efter nuvarande bruk.” Jfr S(undevall): Om förändringar o. s. v.
•Anf. st.
** Om detta tecken säger Rydqvist, att 4et ”kan för rent fonetiska syften
vara tjenligt, men är för vanlig skrift olämpligt”, utan att han dock
angifvit, hvaruti olägenheten skulle bestå. Själf säger han sig, ”om
rubbning i vårt stafsätt nödvändigt skall ega rum”, icke finna annat
medel att utmärka det slutna o-ljudet än aksenten (6). Rydqvist:
Anf. st.. B. 4. S. 484. (Ljudlag. S. 88 o. f.) — Se för öfrigt
Sundevall : Om phonet. bokst. Anf. st. S. 65.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
