- Project Runeberg -  Om svensk rättstafning / 2. Redogörelse för Nordiska rättstafningsmötets förslag till ändringar i stafningssättet jemte berättelse om mötet /
99

(1870-1871) [MARC] Author: Artur Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

råka ut för sådan ltiisstydning. Om Rydqvists
anmärkning hade den allra’ minsta betydelse, skulle ju dess utom
ff lika väl kunna misstydas i affall, skriffel, lifförsäkring
o. s. v. Ja ff borde ännu mer än vv vara utsatt för
denna fara, då ff har det stora felet i jämförelse med’t?i’
att icke vara någon ljudenlig beteckning, enär det första/
skall läsas såsom v. Rydqvists här gjorda invändning
passar således icke i stycke med hans försvar för ff i
affall o. s. v., ty om verkligen denna invändning betydde
något i fråga om vv, måste hon hafva ännu större
betydelse i fråga om ff. Då Rydqvist håller före, att ”man
ined våra vanor icke kan förledas att uttala/-/som dubbelt
/ (fT* borde han därföre med så mycket större skäl
kunna antaga, att man med någon vana icke skulle
förledas att utsäga v-v som dubbelt v (vv).

”Ett slutande v har emot sig hela Nordens forntid.”*

För mer än hundra år sedan svarade Hof på ett af
EkHolm framstäldt liknande inkast sålunda: ”Det mästa
han har att anföra till bewis, att / bör sättas för w i
slutet af stafwelserna, består däruti, att det warit ett
gammalt bruk att så skrifwa — —. Att detta bruket är%
skiäligt och rätt, har han icke bewisat och lär det ej heller

kunna giöra.–Af åldern kan han ej leda någon

rättighet eller skyldighet; ty i den grammatikaliska
lagsagan gifwes ingen praescriptio och häfd, eller försutten
tid till hinder uti ändrings ärhållande, det många ords
ombytte skrifsätt utwisar. Så har ock, liwad / angår i
stället för w, den påstådde häfden af åtskilliga lagligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:51:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahosr/2/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free