Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
warit klandrad och kan därföre så mycket mindre giälla.
Huru mycket gifwes icke, som är ganska gammalt och
lika orätt? Ifrån huru lång tid tillbaka tror man wäl, att
trätor, widskiepelser och föredomar warit brukelige? De
lära ej kunna utrotas, och jag är försäkrad, att hwarken
H. Notarien eller någon annan klok människia påstår, att
de för den orsaken, samt deras höga ålder och långliga
bruk, böra wara giällande och bibehållas. Ar nu det
gamla bruket att skrifwa f för w orätt, som det wärkeligen
är: huru kan H. Notarien med något skiäl säga, att mån
bör eller är skyldig och förbunden att rätta sig därefter?
Eller kunne wi förpliktas till det orätt är?”*
”Ett slutande v–kan likväl icke försvaras genom
något annat än den stränga fonetismen, hvilken uti intet
lefvande språk är envåldsherre, utan har i alla tider måst
maka åt sig och förlika sig med andra fordringar.–
Höja vi oss litet öfver den ensidigt fonetiska planen, så
finna vi äfven andra bokstäfver än / förvandlade till ljud.
— — Uti galge har g ett annat ljud i början och inuti,
uti gång ett starkare i början än i slutet; uti bakkälke är
det första och sista k hårdt, det mellersta lent. Och på
samma vis i nästan alla språk. Oaktadt enkelheten och
egentligheten i den Italienska stafningen finner man 2 skilda
ljud för c i cieco; 3 olika ljud för g i gaggio, gagliardo;
* {Hof :)*• Anmärkn. S. 22 o. f. Längre fram yttrar han i samma
fråga: ”Man har annars en gammal regel, att »multitudo errantinm
non parit errori patrocinium», och våre Logici hafva längesedan
anmärkt, att det gamla »qvod antiqvissimum, id verissimnm», som H.
Notarien betiänar sig af, är, särdeles då det utan förbehåll brukas,
en grund till »praejudicium antiqvitatis», hvaraf H. Notarien i det här
omtwistade målet år intagen.” Anf. st. S. 30.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
