- Project Runeberg -  Om svensk rättstafning / 2. Redogörelse för Nordiska rättstafningsmötets förslag till ändringar i stafningssättet jemte berättelse om mötet /
111

(1870-1871) [MARC] Author: Artur Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

teckningen af konsonanter, hvilken på en gång är ett
obehag och en olägenhet. Dessa båda teckningar voro ändå
ämnade att föreställa något: dubbel-vokalen att angifva
längd, dubbel-konsonanten deremot korthet. Intetdera är
tillämpligt på v, der det skrifves fv. Längden af
stam-stafvelsen i lif vet och i hvirfvel är icke densamma, fastän
båda orden, skrifvas med fv. Sällsamt är, att då mången
undandragit sig det allmännaste bruket i fråga om
begagnande af e eller ä, o eller å, g eller k, och detta ofta
med en tvifvelaktig rätt på sin sida, likväl ingen kommit
att tveka i afseende på användning af fv, som
uppenbarligen innehåller både en origtighet och en onödighet.” *

Till alt detta lägge man Rasks omdöme. ”Att sven- >
skarne”, säger han, ”skrifva fv för v emellan tvänne
själf-Ijud är onekligen en orimlighet, hvilken måste stöta en hvar,
som ej har en förutfattad mening. Flere hafva ock sökt rätta
detta fel, och ehuru akademien påtrykt det sin stämpel,
skall det likväl otvifvelakti"t en gång, om ock så mycket
senare, afskaffas; men sker detta icke, blifver det dock
till evig tid ett fel och altså en fläck på den svenska
rättstafningen, som vi må lyckönska oss att nu finna af-

* Jfr J. E. Rydqvist: Den historiska språkforskningen. Uppl. 2.
Stockholm 1863. S. 10. •— Rydqvist har i Qärde’ bandet af Sv. spr. lag.,
sid. 500 (Ljudlag. S. 105), velat ”något modifiera det för 21 år sedan
fälda yttrandet om det Svenska fv, så vida som deruti förekommer,
att fo vore en barbarism, som hvarken Danskar eller Norrmän låtit
komma sig till last". ,Han förklarar nu, att detta ”ingalunda varit
fallet ens i äldre tider; tvert om är icke »osannolikt, att Uplands lagen
just från någon äldre codex af Selands lagarne hemtat sitt fu”.
Tydligt är emellertid, att om ock både danskar och norrmän verkligen
låtit en sådan barbarism som fv komma sig till last, detta ingen
inflytelse kan ega på hufvudfrågan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:51:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahosr/2/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free