Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
större del af språket, äga mot förändringar ett stort och
gällande försvar i nödvändigheten af det fastställda brukets
helgd.” *
Äfven ifrån senare årtionden må ändtligen några
yttranden antecknas.
Tullberg, hvars nit vi måste egna vår aktning, om •
vi ock ingalunda i allo kunna gilla hans åsigter eller
den form, i hvilken de funnit ett uttryck, klagar med
alt ^käl: ”Detta /, satt framför v, är det allragrövsta
’ missbruk i vår skrift, enär det hvarken ijtvisar härledning
eller uttal. Skrivningen fv är av den svåra beskaffenhet,
att den missleder uttalet, förvillar härledningen ok kränker
allt förnuftigt skri vbruk. Fransmännen skriva vif—vive;
ängelsmännen myself, men yourselves; ok danskarna skriva
från långa tider tillbaka gav, gave, have. Det är hög tid,
att okså vi tänka mäd allvar på att utbyta fv mot v, att
vi mäd detsamma må för alltid utplåna den styggaste
fläkk på vår rättskrivning.” **
Slutligen och såsom ett märkligt vitnesbörd meddela
vi följande Rydqvists ord: ”1 fv föreställer f
ingenting; är blott en barbarism, som Hvarken Danskar eller
Norrmän, låtit komma sig till last, men som, annat obe- ’
räknadt, gör vårt språk främmande för utländingen.
Denna skrifning har icke ens skenskälet för den på
1400-talet började, alLt mer öfverdrifna/lyckligtvis genom
Svedbergs nit afskaffade dubbelskrifningen af vokaler, eller den
på senare tider utvidgade, i många fall öfverflödiga dubbel -
* Se Sv. Äkad. Handl. Ifrån Ar 1796. D. 17. Stockholm 1837. S.
106 o. f.
** Tullberg: Anf. st. S. 155.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
