Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
x såsom tecken för ljudförbindelsen ks.
x uttalas såsom ks och brukas i vissa fall såsom
för-kortningstecken för dessa senare bokstäfver. Sålunda strax,
yx, växa för straks, yks, väksa.
x har ingen motbild i runskriften, som med särskilda
rnynder återgifver de ljud, hvilka x såsom
förkortnings-tecken plägar utmärka. Upptagen ifrån romarnes skrift
möter denna bokstaf redan i våra äldsta handskrifter, ehuru
stundom vexlande med ks (cs) eller gs, såsom i vaks vid
sidan af vax. Ja han hade fordom en vida större
användning än i våra dagar. De gamle skrefvo nämligen icke
endast axl (axel), vaxa (växa) o. s. v., utan ock ofta tax för
taks, erix för eriks, dax för daghs (dags), höxte för höghste
(högste), vixl för vigsl (vigsel), o. s. v. * Småningom inskränktes
dock bruket, och man började till och med sätta i fråga,
om icke x såsom ändamålsvidrigt borde alldeles förkastas.
Redan på 1600-talet var denna tvist å bane. LagerT
löf försvarade både x och z, ** under det Olivekrantz åter
ville, att det ena så väl som det andra skulle undvikas.
* Icke sällan sattes x äfven i stället för s efter k och g, såsom i talex,
vrokx, dagx, .attungx o. s. v.
** —–”tanquam scribendi quoddam compendinm”. Lagerlööf: Anf.
st. S. 110 o. f.; jfr 122 (Olivekrantz) och 124.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
