- Project Runeberg -  Om svensk rättstafning / 2. Redogörelse för Nordiska rättstafningsmötets förslag till ändringar i stafningssättet jemte berättelse om mötet /
151

(1870-1871) [MARC] Author: Artur Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

consonanters möten är hårdare, uttrycke wi then förra
starkt, på thet then måtte höras jemt med then senare,
hwadan sker, att han gemenligen låter såsom dubbel: t. e.
hätsk, wätska höras, som hade the to t, hwilke dock
up-rinna af hat, wåt; men som thet följande ljudet är hårdare,
måste man höja lätet på t, att thet må höras jemt med
the senare. Jag hafwer merkt thetta i wårt språk
allmänt ske, undantagandes när then sista consonanten lägges
till en stafwelse, hwilken förut såsom lång uttalas, eller
tå then sammandragen är af twänne stafwelser; t. e. tå
wigt (pondus) fördubblar ljudet af g, höres thet enkelt
uti wigt (agile, commodum) af masculinum wig.
Sammaledes är uti halt (lubricum) ett helt annat ljud än i halt
(claudus), hwilket wi uttale med dubbelt Z.” *

I den utförliga framställning om konsonanternas
fördubbling, som lemnats i Svenska akademiens afhandling
om vårt stafningssätt, har läran om ”dubbelt konsonantljud”
blifvit med stor skärpa uttalad och försvarad. Såsom ett
prof på de besynnerliga satser, till hvilka denna lära leder,
må anföras akademiens påstående, att m, #(!) ljuda
beständigt såsom dubbla, eller som voro de två gånger
tecknade”, hvarföre ock dessa bokstäfver, äfven x, sägas
hafva ”ett af naturen sjelfdubbelt ljud” och äfven kallas
”sjelfdubbla”. ** — Några år, senare utvecklade Leopold
samma åsigt i sin härförinnan omnämda undersökning om
grunderna till svenska stafsättet. Han yttrar här, att den
grundsatsen ”ännu upprepas, att det är vokalens längd
eller korthet, som gör konsonantens enkla eller dubbla ljud,

* Ihre: Anf. st. S. 27.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:51:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahosr/2/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free