- Project Runeberg -  Om svensk rättstafning / 2. Redogörelse för Nordiska rättstafningsmötets förslag till ändringar i stafningssättet jemte berättelse om mötet /
150

(1870-1871) [MARC] Author: Artur Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Härmed sammanhänger nu en af detta teckningssätts
svåraste olägenheter. Jämte det, att medljudstecknens
fördubbling är besvärlig för handen — hvarigenom hennes
fullständiga genomförande såsom allmän skrifsed är rent
otänkbar — har hon nämligen det stora felet att gifva en
alldeles falsk föreställning om denna fördubblings ändamål.
Ty i enlighet med hvad som borde vara de dutbla
medljudstecknens egentliga uppgift, antagas de nästan allmänt
utmärka ett så kalladt ”dubbelt konsonantljudV9 eller att ett
och samma medljud upprepas.

Såsom ur flere synpunkter egnad att upplysa detta
ämne samt att bidraga till undanrödjande af nämda djupt
rotade villfarelse lemnas följande historiska öfversigt. Vi
hafva vid den samma egentligen haft afseende på det
dubbla medljud, som anses förekomma såsom slutljud eller
inuti ord framför annat medljud, då vi för vår närvarande
uppgift ej akta det nödigt att undersöka de olika meningarna
om dubbelt medljud emellan tvänne själfljud.

Åsigten om ”dubbelt konsonantljud” finner man hos
oss uttalad redan af Aurivillius. * Till dem af våra öfrige
språklärde, som hyst samma föreställning, måste äfven Ihre
räknas. Så heter det hos honom:–”som ljudet wid

* "Ex dictis sequitnr, hrec monosyllaba, prsepositionem videlicet til
(ad), itemque voces om, som, fäm, man (vir), son, wän, min (meus),
thåm et similes alias, cum geminatjs consonantibus in fine esse
scri-bendas, cum consonans ibi tanquam gemina pronuncietnr, ut till, omm,
somm, fämm, mann, sonn, wdnn, minn, thåmm” — —. Aurivillius:
Anf. st. S. 53. Så ock på flere andra ställen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:51:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahosr/2/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free