- Project Runeberg -  Om svensk rättstafning / 2. Redogörelse för Nordiska rättstafningsmötets förslag till ändringar i stafningssättet jemte berättelse om mötet /
155

(1870-1871) [MARC] Author: Artur Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nästan samtidigt sade Gollnér om medljadstecknens
fördubbling, att ”detta teckningssätt har alla de
svårigheter och leder till de förvillelser, hvilka äro oskiljaktiga
från allt det, som är grundadt på en villfarelse. Utförandet
af denna idé har ock förblifvit ganska ofullständigt, så att
det troget skillrar en strid emellan lättjan och nöden.” *

I våra dagar hafva Sundevall och författaren till det
af oss vid flere tillfällen omnämda arbetet Bidrag till
Svenska Språkets Ljudlära med bindande bevisning
upp-trädt emot här omtalade förvillelse. ”De långa, enkla
consonantljud, som sluta en stafvelse”, yttrar den förre,
”pläga vanligtvis skrifvas med dubbel bokstaf, emedan man
deruti tycker sig höra ett »dubbelt consonantljud». Vanan
vid detta sednare föreställningssätt gör, att vi ej tvifla på
dess rigtighet, utan t. ex. verkligen tycka oss höra dubbelt
l i vitt, dubbelt p i kapp o. s. v. Men om man
uppmärksamt uttalar sådana stafvelser, hvari de så kallade
»dubbla» ljuden förekomma — såsom att, all, hann, tamm,
lass — så skall man finna, att dessa slutconsonanter ej
äro mera dubbla än i de motsvarande långa stafvelserna

— ät, äl, hän, täm, läs — der man både skrifver och hör
dem enkla. De uttalas blott en enda gång efter den korta
så väl som efter den långa vocalen; enda skillnaden är
den, att de på förra stället utdragas eller göras långa,
men på det sednare stället uttalas kort.” **

Slutligen bör märkas, att ibland våra nyaste
rätt-stafningslärare har Sundén helt och hållet brutit med det

* (C. S. Collnér:) Försök i svenska språkläran. Stockholm 1812. S. 28.

** Sundevall : Om phonet. ‘bokst. Anf. st. S. 78.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:51:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahosr/2/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free