- Project Runeberg -  Om svensk rättstafning / 2. Redogörelse för Nordiska rättstafningsmötets förslag till ändringar i stafningssättet jemte berättelse om mötet /
154

(1870-1871) [MARC] Author: Artur Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

venalis, ful turpis, gul flavas: men det märker jag, att i
de förra, genom sielflydningarnas kortare uttalande, får
det nästföljande l en stöt och liksom häftigare anfall än i
de senare, hwaräst denne medlydning kommer att lindrigare
utsägas, förmedelst de föregående sielflydningarnas längre
drögsmål.” — — ”Efter bokstäfwernas egenteliga
betecknande och första inrättning bör man icke”, heter det
hos honom en annan gång, ”i skrifwande bruka fördubblad

• medlydnings bokstaf till att därmed bemärka den näst

föregående sielflydningens korthet. Således borde man
t

icke skrifva hatt, mitt, sill, skiägg, full, dagg, vägg etc.,
alldenstund här icke flere än en enda medlydning efter

sielflydningen utsäges.” Likväl ansåg han intet bättre

i

medel finnas att utmärka ett själfljuds korthet än
fördubbling af det närmast följande medljudets tecken, och
denna fördubbling ville han för likformighetens skull
utsträcka vida öfver hvad på hans tid var brukligt, såsom
i att, till, upp, hallt, skalld o. s. v. *

Axel Gabriel Silverstolpe talar om ”den ganska
märkliga felaktighet, att de flesta konsonanter fördubblas,
såsom i all, hopp, bägge o. s. v., i följd af det numera
genom vanan helgade misstag, att man tror sig derigenom
uttrycka fördubblade konsonant-ljud, i stället att man ej

dermed uttrycker annat än förkortade vokaJ-ljud.”–

”Att låta ett tvåskrifvit konsonanttecken föreställa ett
vokal-ljuds korthet är väl en af de mest upp- och nervända
bokstafverings-utvägar, som någonsin kunnat upptänkas.” **

* Jfr Hof: Anf. st. S. 126 o. f., 211 o. f.

** Jfr Silverstolpe: Anf. st. S. 5 och 16. — Silverstolpe sökte lösa
svårigheten genom att antaga olika tecken för långa och korta själfljnd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:51:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahosr/2/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free