- Project Runeberg -  Om svensk rättstafning / 2. Redogörelse för Nordiska rättstafningsmötets förslag till ändringar i stafningssättet jemte berättelse om mötet /
169

(1870-1871) [MARC] Author: Artur Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

de två sista ändå användas vid mötande konsonant af
samma slag (t. ex. tillåta, uppå)”. * Senare omnämner
han å nyo såsom skäl för da nämda tre ordens skrifning
med enkelt medljudstecken ”deras ständiga bruk och den
för till och upp i allt fall gällande förenklingen vid mötande
lika konsonant uti sammansättning”. ”Af dessa skäl”,
tillägger han, ”kunde möjligen göras ett undantag för de
3 orden, hvilka ej genom förenklingen skulle verka någon
förvexling, och dessutom i denna fornskrud varit svåra att
rubba ur sin gamla ställning.”**

Så till vida äro vi altså temligen ense. Och då
Rydqvist i sammanhang med foregåendé medgifvande yttrar:

. ”Men att Mötets vägar icke äro mina, visar sig^i stadgandet,
att fördubbling i slutet bör »bortläggas i oböjliga ord»,
utan inskränkning såsom det tyckes, enär at, til, up äro
blott exempelvis anförda” — så torde läsaren detta Oaktadt
lätteligen finna, att Rydqvists vägar här i det närmaste
med mötets sammanfalla, för så vidt mötet yrkar
förenklingen endast i vissa oböjliga^ ord. Det har altså icke
denna gång lyckats den ärade författaren att hålla sig
alldeles obesmittad af öfverensstämmelse med de förkättrade
”nyskrifvarne”. Men, det är sant: om ok säger Rydqvist,
att det är ”i allt opassande, detta redan genom
tvetydigheten, och ej mindre derigenom, att det gamla ok redan

* Rydqvist: Anf. st. B. 4. S. 390. (Ljudlag. S. 58.)

** Jfr Rydqvist: Anf. st. B. 4. S. 502. (Ljudlag. S. 107.) — Jfr Anf.
st. B. 4. S. 380. (Ljudlag. S. 47 o. f.) Här säges om att, till,
upp, att de kommo dock "först efter det nya stafsättets antagande till
stadgadt välde. Äfven derefter hade de en lång tid svårt att göra
sig allmänt gällande; en och annan skrifver ännu up; allmänna äro
Upsala, Upland, Upländing, Uplåndslc’–.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:51:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahosr/2/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free