- Project Runeberg -  Om svensk rättstafning / 2. Redogörelse för Nordiska rättstafningsmötets förslag till ändringar i stafningssättet jemte berättelse om mötet /
170

(1870-1871) [MARC] Author: Artur Hazelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

på 1400-talet ofta skrefs och”. * Båda anmärkningarna
äro härförinnan till fyllest besvarade. ** Vi erinra endast
om det fördomsfulla i att ej vilja tillmäta ok ens något
företräde framför och.

.Hvad angår Rydqvists ställning till mötets förslag om
förenkling af medljudstecken framför en tillkommen
böjningsändelse, som börjar med d eller t, bör märkas, att detta
förslag nära öfverensstämmer med de åsigter Rydqvist
förut hyllat och uttalat. Betraktom först förhållandet
med verbalformerna, eller med förenklingen af
medljudstecken framför d eller t, när dessa utgöra tempusmärke!

1 sitt eget skrifsätt har Rydqvist, såsom han själf
säger, tillåtit sig den ”afvikelsen” att förenkla ”alla flytande
konsonanter framför tempus-tecken, t. ex. fäld, fyld”. ***
Om samma förenkling yttrar han en annan gång: ”1
vårdad skrift är allmänt iakttaget, att der stammen har mrn
eller nn, upphörer konsonant-fördubblingen framför
tempus-märket. Man skrifver: stämma, stämde, stämd, stämt;
känna, kände, känd, känt. I hänseende till andra
känne-bokstäfver är bruket mindre ense med sig sjelf,
synnerligast i fråga om 11. Onödig bokstafs-fördubbling är utan
tvifvel en olägenhet för handen och ett obehag för ögat.
-Hon är ett uttryck af detta tydlighetsbegär, som i många
rigtningar gjort sig gällande, sedan den lifliga känslan af
språkets inre verksamhet förkolnat. Lyckligt vore” —

* Rydqvist: Anf. st. B. 4. S. 535. (Ljudlag. S. 140.) -I fråga om dok
hänvisa vi till vårt yttrande sid. 165, hvaraf framgår, att flere bland
mötets medlemmar ansett det knnna lämpligeu behålla sin gamla teckning.

** Se ofvan, sid. 165; jfr ock sid. 99 o.f., 127.

*** Jfr Rydqvist: Anf. st. B. 1. Stockholm 1850. S. XII, noten.
(Ljudlag. S. 1, noten.) .

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:51:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ahosr/2/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free