Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vargen och fåret - Kvigan och oxen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARGEN OCH FÅRET
En varg hade blivit så illa biten av hundarne, att han
låg kullslagen på marken och icke kunde röra sig.
Han fruktade redan att svälta ihjäl, då han fick syn
på ett får, som hade gått avsides från hjorden. Strax
tog han på sig en mycket mild och undergiven min och
bad fåret att giva honom en dryck vatten ur floden,
som rann strax bredvid. "Får jag bara litet att dricka",
sade han, "kan jag nog sedan skaffa mig föda själv."
"Det tror jag nog", svarade fåret, "och därför får du
heller inte något vatten av mig; ty kommer jag till dig
med vatten, förstår jag mycket bra vem du tänker ta
till föda."
Var ej för lättrogen mot de falska!
KVIGAN OCH OXEN
En kviga såg en oxe gå och draga plogen under stor
svett och möda. Hon gick fram till honom och
förehöll honom hur olycklig han var, som fick arbeta
så strängt, medan hon fick gå lös och ledig. Men kort
efteråt, då det stundade till högtid, slapp oxen arbeta,
men kvigan togo de och slaktade. "Stackars kviga",
sade då oxen småleende för sig själv, "nu har du fått
erfara, varför det var som de läto dig gå lös och ledig."
Det är farligt att glädjas över att man har det bättre
än andra.
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
