Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ynglingen och hästen - Vargarne och hundarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YNGLINGEN OCH HÄSTEN
En yngling hade i ungdomligt överdåd stigit upp på
en bångstyrig häst. Strax satte hästen i sken och
for i väg med ynglingen, som varken kunde stiga av
eller hejda hästen. En man, som kom gående på
vägen, vart häpen över den vilda ritten och ropade åt
ynglingen: "Vart skall det bära av ?" "Inte vet jag",
svarade ynglingen, "fråga hästen!"
Mången som synes leda är själv ledd.
VARGARNE OCH HUNDARNE
Vargarne sade en gång till hundarne: "Varför
skola vi egentligen föra krig mot varandra? Vore
det ej bättre, att vi höllo ihop? Vi äro ju nära släkt och
likna varandra i allting utom däri, att ni ha blivit bättre
upplärda. Men vi njuta vår fulla frihet. Ni måste
däremot slava under människorna, kusja för dem och
tåla slag och bära halsband och vakta deras hjordar;
och er lön blir bara att när de äta, kasta de benen åt
er. Lyd vårt råd och följ oss, så äta vi upp hjordarne
gemensamt och leva sedan tillsammans i fröjd och
välmåga." Hundarne läto övertala sig och gjorde vad
vargarne sade. Men när de sedan följde vargarne till
deras håla, kastade sig vargarne oväntat över dem och
beto ihjäl dem på fläcken.
Sådan är den lön, som förrädare skörda.
A*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
