Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det gamla lejonet och räven - Hararne och grodorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gärna göra det eljes. Men här utanför ser jag en
mängd spår som leda in i hålan, däremot icke ett enda
som leder ut igen."
Mången kan se oskyldig ut; men ser man efter de
spår som hans gärningar efterlämnat, måste man säga:
spåren förskräcka.
HARARNE OCH GRODORNA
Hararne höllo en gång ett stort möte och rådslogo
om sin sorgliga lott. Överallt voro de omvärvda av
faror. Människorna, hundarne, rovfåglarne, alla
förföljde dem, och de voro alldeles för svaga och för
rädda för att kunna värja sig mot dem. Hellre än att
gå i ständig dödsångest borde de allesammans beröva
sig livet med ens, tyckte de. Detta vart också mötets
beslut och alla hararne gåvo sig i väg till en sjö för
att dränka sig. Vid stranden av sjön sutto några
grodor i ring och funderade. När de hörde härarnes
fotsteg, blevo de ytterst förskräckta och störtade sig
huvudstupa i sjön för att undfly faran. Men när hararne
sågo det, sade en av dem: "När allt kommer omkring,
ha vi ändå intet skäl att dränka oss. Ty vi se ju att det
finns djur, som äro ändå svagare och räddare än vi."
Man bör aldrig låta nedslå sig av olyckan. Alltid
finns det varelser som äro olyckligare än en själv.
157
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
