Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vargen och lammet - Den fåfänga kajan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARGEN OCH LAMMET
En varg hade fått tag i ett vilsekommet lamm, men
åt icke genast upp det utan ville först söka bevisa
att den var i sin goda rätt, när den slök det. Därför
sade den till lammet: "Du förolämpade mig i fjol".
"Ack, det är icke möjligt", ropade lammet gråtande,
"ty i fjol var jag ännu icke född." "Men du har
tjuv-betat på mina marker", sade då vargen. "Nej, visst
icke", svarade lammet, "ty jag kan ännu icke äta gräs."
"Nå, men då har du druckit ur min källa", utbrast
vargen, alltmer förargad. "O nej, herre", sade lammet,
"jag har varken ätit eller druckit annat än min moders
mjölk." Då avbröt vargen ordskiftet och högg sina
tänder i lammet. "Du må prata emot så mycket du vill",
sade den, "jag tänker ha dig till middag i alla fall."
Mot en våldsverkare lönar det sig icke att vädja till
sanningen.
DEN FÅFÄNGA KAJAN
Zeus tänkte en gång giva fåglarne en konung, och
han fann det vara riktigast att den skönaste fågeln
skulle härska över de andra. Därför utlyste han en
stor tävlan. På en viss dag skulle alla fåglar samlas
hos honom, så att han finge se vem som vore
vackrast. Fåglarne gåvo sig alltså i väg. När de under
färden passerade en flod, satte de sig vid stranden och
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
