S:t Petersburg / 267 (1909) Author: Iwan T. Aminoff - Tema: Russia Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

För den ortodoxe synes det själfklart, att den aflidne fortfarande står
i kommunikation med de lefvande, och detta är en vacker tro. De dödas
dag har man stämt möte på kyrkogården, och då upprepar man just den
familjefäst, som mest är ägnad att påminna om intima stunder. Vid
samovarens puttrande och tillredandet af teet erinrar man sig de mest
intima stunderna, och detta förklarar den egendomliga plägseden. Kommer
därtill att ätandet och drickandet spelar stor roll hos ryssen liksom hos
andra nordbor.

Ett germaniskt monument.

På den lutherska delen af Ssmolenskijkyrkogården står en gammal
grafvård från 1817, som ovillkorligen ådrar sig den besökandes
uppmärksamhet, ty den är germanisk till sin läggning med kraftiga fyrkantiga
former. Den undre delen är försedd med en järnport för hvarje sida och
bildar en fästningsliknande kub, ofvanpå hvilken en till formen lika,
ehuru betydligt mindre tärning reser sig, krönt af en järnurna, som redan
börjat rosta sönder.

Man ser endast årtalet 1817, men hvarför och för hvem monumentet
blifvit rest kan man ej tyda, ty ingen skrift låter besökaren få del däraf.

På Alexander Newskijkyrkogården ligga många medlemmar af Rysslands
högsta världsliga och andliga aristokrati begrafna. På
Lazaruskyrkogården därstädes finner man skriftställaren Lomonossow och komedidiktaren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>