Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prins Gustaf, hertig af Uppland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199 gustaf, hertig af uppland
samt skildrade den förlust, som genom hans död drabbat den fosterländska
konsten och forskningen.
Vid Konstnärsgillets fest den 12 okt. 1852 talade J. F. Bahr.
Uppsala studentkår firade, efter af P. E. Bergfalk utfärdadt program,
den 29 nov. å Carolina rediviva-salen sorgefesten öfver prins Gustaf
medelst tal af A. W. Staaff och en kantat, författad af Z. Göransson och
komponerad af J. A. Josephson.
Vid Uppsala universitets minnesfest den 26 nov., hvilken var ett
uttryck för den tysta sorg,
som oskrymtad och varm
låg på djupet af allas
hjärtan, höll C. W.
Böttiger ett tal, som är en
sann bild af denna
sinnesstämning. Man hör,
huru sorgen klagar i en
skalds hjärta. Den
söker ingen prydnad för
sin smärta, och likväl
framträder hon i den
skära blomsterdräkten af
ett poetiskt språk. Det
ligger en så mild
skönhet i detta minne, att
man tycker det liksom
vara ett med den ljufva
bild, det framkallar. Vi
anföra här det ställe, där
Böttiger tecknar prinsens
varma tillgifvenhet för
det »kära Uppsala»:
Prins Gustaf. Litografi af O. Cardon efter C. S. Bennet.
. . . »Prins Gustaf — under detta namn kände vi honom; om sina titlar
påminde han oss aldrig i lifvet; hvi skulle vi efter döden med dem tynga hans
namn? Han kom icke till oss i furstemantel och med hertiglig krona; han kom
som en ung vårdag, som ej vet af sin egen glans, öppen och ljus, full af rosor
och sång, genomgjuten af värme, genomstrålad af lif. Enkel som trädde han ut
ur hyddan, oförställd som funnes intet ondt i världen, hjärtlig utan beräkning,
glad utan yra, fri utan öfvermod kom han hit — kom ofta, kom gärna — till
dessa uppsvearnes frejdade stränder, denna den fosterländska bildningens äldsta
och ännu unga stambygd, att här söka näring för sin bättre människa, dricka ur
kunskapens källor, härda sig i Nordens minnen, sola sig i Nordens förhoppningar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
