Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste barnen dock tigga — och ingen
förhoppning fanns att under sådana omständigheter lägga
, en styfver undan för ålderns dagar. Det var endast
att gå på, gå på som ett tröskverk, dag ut och
dag in, tills det sade kratsch i maskinen, och den
stod stilla. För dessa familjemartyrer visade sig
framtiden sannerligen icke rosenfargad. De voro
som busar för de giftassjuka ungkarlarna.
Åfven de ogifta och de med små familjer
borde, tycker den, som sitter vid kronans säkra
kaka, ha känt lifvets börda besvärlig nog. Efter
tio eller elfva timmars släp och smuts, hvad
väntade dem? De flesta ett smutsigt och osund t, alla
ett fattigt hem, en trötthet, som absolut
omöjliggjorde andligt arbete och tankeverksamhet. Och
dock var det icke så. Utom de tvänne
familjemar-tyrema och några bland läsarne voro de flesta väl
icke muntra, men böjda för glädtigt samtal.
Gläd-tigheten steg konstant, som en termometer på en
sommardag, den nådde sin höjd vid middagstiden.
Samtalet var icke högljudt, icke lifligt.
Dagsver-karne talade lågmäldt, betingsarbetarena voro herrar
öfver sin tid och pratade när de ville; de kunde
därför höja rösten. Man fann nöje i alla möjliga
obetydligheter. När gamle Zetterström satte in
en ny mullbänk såkalladt „matsnus" framför
tandgården, sade han alltid samma kvickhet, som alltid
väkte samma munterhet Ett stort nöje var att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
