Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Människan är ofta en lekboll för sina
stämningar. De äro vindfläktar, som
komma än härifrån, än därifrån. De gå samma
väg igen, fortsättande sin färd, och det enda
man med sina sinnen kan förnimma af dem,
är deras sus. Kanske lyda de vissa lagar,
men dessa äro ännu för oss lika obekanta som
luftströmmarnas. Man känner dem blott som
hypoteser, och forskarena, psykologerna, lämna
kanske sina egna funderingar lika fritt lopp
som almanacksförfattarene och Falb.
Förgäfves frågar du en nordbo, hvarför
han plötsligt beslutar att lämna söderns
solbelysta nejder, hvarför han öfverger Seinens
grönskande stränder, Paris tjusande
boulevarder och fagra omgifningar. Han kan ej
förklara det, det föll honom in, han „fick lust“
— det var vindfläkten som kom.
Utan att själf förstå orsaken börjar han
känna luften kvaf, samma luft, i hvars ljufliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
