Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
värme han sträckt ut sina lemmar som en lazzaron
och varit nöjd och lycklig och beslutit att
alltid lefva på detta sätt. Han får nog af
storstadslifvet, som just nu är som mest
yrande och gladt. Och doften från det
främmande landets dunkelgröna skogar, där
söfvande, vällustig ro strömmar från hvartenda
blad, börjar plötsligt för honom förlora sitt
behag.
Han känner det så, som hade han under
en lång tid lefvat af vatten och bröd och nu
begynte sakna salt. Och fastän allting
därhemma hittills varit honom likgiltigt, finner han
nu, att skvalpet af hemlandets insjövåg är för
honom det viktigaste i världen. Han måste
höra det, han måste höra gökens rop och
bofinkens oskyldiga kvitter och blicka in i
den susande skogen och se björkens
jungfruliga, väna former och den allvarliga, bruna
tallens stam.
Hvarför måste han det? Därpå kan han
ej ge något svar. Han blott känner sig
gripen af en sådan stämning och han kan icke
motstå den. Och liksom då en flyttfågel
plötsligt finner sig af vingarne buren hemåt,
öfverraskar han sig så själf en dag på färd
mot gamla och kära trakter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
