Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Narrens råd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Storinkvisitorn, kardinalen, hvilken infunnit
sig från det stora Rom för att på påfvens
befallning kväfva kätteriet, vet icke hvad man
skall taga sig till med denne hårdnackade
man. Ett erkännande, en afsvärjelse, en
frivillig underkastelse vore honom kärkomnare
än en autodafé, hvilken utgör det allra sista
medlet och som ej längre gärna ses i kyrkans
högsta kretsar.
Till rådhusaltanen, där han sitter iförd
sin röda kåpa, låter han kalla sin handtlangare
och ger honom befallning att utlofva ständig
nåd åt den anklagade själf och åt hans släkt
och åt hela hans stad. Men med förakt
bemöter den torterade sina frestare.
Då brister storinkvisitorns tålamod och
rasande befaller han bödeln att afhugga vänstra
handen på kättaren. Men kättaren rätar ut
sin högra arm och uppmanar bödeln att
afhugga också den. Och ju svårare hans
lidanden äro, ju större hans smärtor, desto högre
ropar han och desto längre omkring höras
hans rop. De höras öfver torget, längs gatorna,
tränga genom väggarna in i husen, och ljuda
ända utom stadens murar.
Svetten pärlar på kardinalens panna. Han
hade ju fått i uppdrag att åstadkomma en
afsvärjelse, ett erkännande, en underkastelse . . . onåd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
