Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamlingen på udden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det tyckte herrarne var kvickt sagdt;
men då hundarne i detsamma fingo upp igen,
skyndade herrarne efter skallet.
Gubben blef ensam stående framför sin
stuga. Han hörde skott och rop och harskrik,
och huru hundarna slogos om bytet. Och han
tänkte på de tider, då gamla baron suttit här
som hans gäst och berömt för sina gäster
stugan och alla de andra sakerna. Med
bekymmer tänkte han äfven på, huru han nu
hädanefter skulle kunna erlägga sin skatt af
villebråd, om herrarne själfva började jaga.
Tiderna hade betänkligt förändrats.
Ändtligen afstannade skallet och
skjutandet, och herrarne återvände med sina hundar
till stugan. Utan att fråga om lof, och som
om gubben alls ej funnits till, buro de ut från
stugan bänkar och bord och slogo sig ned där
vid sin matsäck och sina vinflaskor.
— Det må nu vara, de fara väl sin väg
när de blifvit mätta, tänkte gubben och satte
sig afsides på en sten.
— Åtta harar på två timmar! hörde han
herrarne säga. En god jakt, eller hur’! Hit
måste vi komma hvart år. Men nog är den här
jaktpaviljongen litet gammalmodig.
— Den skall rifvas ner och en ny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
