Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamlingen på udden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommo också herrarne springande från skogen.
Ingen af dem liknade gamla baron. Aldrig
skulle ju häller gamle barons son kommit på
det där sättet. Det vore väl bara några
främmande herrar. Och därför kunde gubben ej
hålla tillbaka sin förtrytelse, utan sporde med
en viss hetta:
— Hvem har gifvit herrarne lof att låta
sina hundar rifva mina tama harar?
— Hvem som gifvit oss lof? upprepade
en af herrarne litet förvånad. Är detta
kanske ej mina ägor? Men hvem är du, och hvem
har gifvit dig lof att bo här?
— Jag kallas „Gamlingen på udden“, och
det var gamle baron, som gaf mig lof att bo
här.
— Vet du inte, hvem du talar med? Jag
är den nye förvaltarn!
— Det var då inte godt att veta, när jag ju
aldrig sett honom förr.
— Nå, så ser du honom nu då.
— Det är den gamla tosingen. Gamla
baron var på sin tid så förtrolig mot
honom, att han tyckes ha förlorat all respekten,
förklarade fogden. Han var en af gamla
barons många „kuriositeter.“.
— Vi få väl lof att realisera honom som
gubbens alla andra samlingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
