Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kråkan och svalorna, eller Enighet ger styrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hvarför de’? Hvarför de’?
— Låt bli’!
— Hvarför de’?
— Låt bli’!
Men skogskråkan lät icke bli, utan flög
till byn. Kommen till närmaste gård satte
hon sig på rians tak och spejade och
lyssnade. Hon spejade efter svalorna, som flögo
öfver gården högt uppe i luften och då och
då kilade in under takåsarne, och hon kunde
höra kvittret, som uppstod där inne hvarje
gång modern flög till boet.
En kråka tager ingenting med våld, ger
sig aldrig i öppet slagsmål, ej ens med en
svagare; hon väntar på ett lämpligt ögonblick
för att öfverrumpla, stjäla och taga i smyg.
Därför, då svalorna åter voro borta,
passade hon på och flög hastigt från rietaket till en
björk, som stod bakom ett lider. Där låtsade
hon göra toilette och betrakta utsikten. Men
hvar gång hon hörde ett litet kvitter under
takåsen, vattnades det henne i näbben. Där
fanns ett svalbo i hvart hörn, och det fanns
bon också under taket därinnanföre Men de
voro ej lätta att komma åt. Hon släppte sig
ned från gren till gren, sträckte på halsen,
lyssnade och spejade, gömmande sig bakom
trädstammen hvar gång hon hörde svalorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
